Dethär är en blogg om att spränga sönder en kärnfamilj och sedan stå och titta på bitarna...En berättelse om att sakna, analysera, våndas, hoppas...Om att pussla ett livspussel där bitarna vägrar passa ihop. Pusselbitsjävlar!
måndag 1 oktober 2012
Kan själv!
Som jag nämnde tidigare så övar jag mig på att leva ett normalt Svenssonliv i en trepersonersfamilj, bestående av mamma och två barn. Nu har vi kommit så långt att vi grillar. Tids nog kommer jag att ge mig på större projekt, som att åka på charterresa bara vi tre. Parallellt med detta försöker jag också landa i min egen nyvunna självständighet, den som finns när barnen är hos sin pappa. De flesta av mina vänner är väldigt upptagna med att snurra ekorrhjulet i småbarnsfamiljens takt. Vilket betyder att många saker får jag göra själv om jag alls vill göra dem. Till exempel åka på hotellweekend - härom veckan när jag var på möhippa i Stockholm beslöt jag mig för att övernatta på hotell efteråt istället för att köra hem till landsbygden mitt i natta. Jag kan ärligt säga att det kändes lite överlyxigt att boka ett hotellrum bara för mig. Det kändes lite konstigt att ensam gå ner i en smockfull matsal och äta hotellfrukost på söndagsmorgonen. Men jag kände ingen sorg. Jag kände mig stark och lycklig, möjligen med en liten twist av udda, men inte så mycket att jag skämdes. När jag högg in på surdegsmacka nummer två fick jag sällskap av en ensam pappa och hans två barn. Reflekterade över det faktum att precis alla som passerade vårt bord antagligen förutsatte att vi var en familj....nästan så jag fick lust att torka smågrabbarna runt munnen och be mannen gå upp på rummet och byta jeans, hehe. Anyway, poängen är att jag gjorde det! Jag hade en hotellweekend med mig själv och det var bara härligt, härligt (inte alls farligt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar