Fina gester

Jag har en älskare...eller vad man nu ska kalla det? Just i dethär fallet är jag inte alls så förtjust i att etikettera överhuvudtaget, men låt oss säga älskare. Nåt ord måste jag ju välja, så vi säger det. Han är en riktigt karl. En händig karl med yxa och verktygsback i bakluckan, jättestora händer som kan fixa det mesta som är trasigt - både i hemmet och i en ledsen 40-årig tvåbarnsmamma...och de kvällar som han är hos mig och vi ska somna så stryker han mig över armen eller på huvudet, stilla stilla tills dess att hans hand plötsligt blir tung, stannar och han börjar snarka. Han klappar på mig ändå in i sömnen och jag tycker det är så oerhört gulligt. Det är något så osjälviskt i den handlingen...Själv gillar jag att vända ryggen till och kura ihop mig i fosterställning då jag ska somna.