Mr Bates

Ungdomar som går in på skolor och skjuter sina klasskompisar eller pappor som plötsligt får en knäpp och hugger ner sin familj med yxa beskrivs nästan alltid som "tystlåten, tillbakadragen, höll sig för sig själv"...Jag jobbar med en sådan snubbe. Den dag han kommer in i full militärmundering och mejar ner oss allihop kommer mina sista ord till mina kollegor att vara "Vad var det jag sa!" Till att börja med tror man att han bara är en vanlig, lite blyg kille men desto mer tiden går inser jag att här har vi att göra med en väldigt speciell flavour. Om han var glass så skulle han vara en vanilj med en plötslig underton av ärtsoppa & senap. Han är aldrig glad, aldrig arg, han framstår som ett neutrum. När man frågar vad han gjort under helgen så har han aldrig gjort något, förutom någon enstaka gång då han har träffat sin mamma (You don't say, Norman!) ...Till en början trodde jag att han bara var rejält tråkig men desto längre tiden går, desto säkrare blir jag. Här finns ugglor i mossen och hästar i fel hage. Lite halvläskigt sådär.