Ordningen återställd

Idag kom barnen. Vi byter barnvecka på fredagarna. Man avslutar sin barnvecka med fredagens dagislämning och påbörjar barnveckan med att hämta. Nu är de hos mig, nu tar jag dem under mina vingar och där ska jag hålla dem tätt, tätt, tryggt, nära ända tills veckan är slut. Det är en så konstig grej, att bara träffa sina barn varannan vecka. Att inte vara med dem hela tiden strider mot en av naturens grundlagar, samtidigt som det faktiskt kan vara...skönt. Det är en oerhört svårhanterlig känsla och det känns närmast absurt att jag numera lever något som känns som två parallella liv. En vecka med blöjbyten, galonbrallor, småsten och grus i hallen, mellisäppelbitar - nästa vecka jobba sent, träna, träffa min älskare och bara vara jag. Inte vara Mamma Sniffen, hon som jag varit i varje sekund allt sedan jag låg på BB och min dotter tog sitt första andetag, utan att också vara Sniff, hon som fanns innan barnen...Ibland får dethär dubbellivet mig att undra vem jag egentligen är...vem ÄR jag egentligen?